1 mars 2014

Tre städer i Kina 1220 och det stora kanalsystemet

Hur ska man visa vägen in till världens rikaste och mest avancerade land år 1220 - den södra Song-dynastin i Kina? Tre städer kan lyftas fram som en historisk väg: Tangdynastins Chang'an, Norra Songdynastins Kaifeng fram till södra Songs huvudstad Hangzhou.

Diether Kuhn beskriver de tre städerna i "The Age of Confucian Rule", Harvard University Press, 2009. I kapitlet "Transforming the capitals" fångar han den urbana utveckling från det aristokratiska stora imperiet Tang till det "lilla" men dynamiska södra Song. Här följer en mycket kort sammanfattning samt några försök att ange resvägen från Chang'an ner till Hangzhou vid havet. Mer om Chang'an finns i inlägg 21/2 2011, om Kaifeng och Hangzhou 7/11 2012.

Chang'an, dagens Xian, var den gamla Tangdynastins huvudstad, raserad år 904. År 1220 var platsen en skugga av sin forna storhet, men munkkloster som de med de berömda pagoderna "stora och lilla vildgåsen" och ruinerna av den 35 km långa stadsmuren vittnade om att här hade världens största stad legat. När staden var sidenvägens början var den ett mönstergillt rutmönster av 110 muromgärdade distrikt där närmast en militärisk ordning rådde. Trumpetfanfarer klargjorde när portarna i murarna öppnades och stängdes. Många människor levde sina liv inom ett distrikt och hade små möjligheter att passera portarna och göra besök på andra sidan distriktsmuren. Stadens geometri symboliserade dess betydelse som kejsarstaden, himmelens sons boning, och stadsplanen följde klassiska astrologiska anvisningar och heliga tal som tre, nio och tolv.

Kaifeng (som haft så många namn att jag håller mig till det som används idag) skulle ha byggts lika kvadratiskt mönstergillt som Chang'an. När staden år 955 skulle expandera för att bli huvudstad byggdes en kvadratisk mur 2 km utanför den existerande stadsmuren, totalt 27 km lång. Men privat äganderätt hade uppkommit på ett vis som omöjliggjorde centralstyrd stadsplanering som på Tangdynastins tid. Innanför muren växte det fram ett oregelbundet och mer kommersiellt styrt nätverk av byggnader och handel bedrevs även utanför officiellt godkända marknader. Under Norra Songdynastin (960-1127) växte Kaifeng till världens största stad. Kina var det mest urbaniserade området i världen vid denna tid. Ref. Tertius Chandler's compilation of the population of cities throughout history, Four Thousand Years of Urban Growth: An Historical Census.

Hangzhou, som då hette Lin'an, var störst i världen från 1180-1315, då Kairo började tävla i storlek. När Songdynastin flydde till Hangzhou 1127 så ledde det till att denna stad nära havet plötsligt skulle byggas enligt de himmelska principerna. Det gick inte alls, stadsplanen fick anpassas till närliggande berg, en sjö och floden Qintang. Ur försvarssynvinkel var dock läget mycket bättre än Kaifengs, som låg oskyddat på slätten. Hangzhous kejsaraveny kunde inte anläggas i rak nord-sydlig riktning utan gjorde en krok. Kartor över staden fick försöka anpassa verkligheten till de krav som traditionen ställde, och rätade ut en del av det krokiga. Hus byggdes i två våningar eftersom det saknades plats för utbredda envåningshus. Staden genomkorsades av kanaler. Luc Normand Tellier skriver i "Urban World History" att staden runt 1275 hade 347 broar och 350000 invånare, och att det då i Kina fanns ytterligare 5-6 städer med 200000 invånare. Många högre befolkningstal anges, mellan 800 000 upp till 2 miljoner. En översikt finns på wikipedia "List of largest cities throughout history".

Om Kaifeng hade varit en viktig handelsplats var Hangzhou ännu mer dynamisk, och med en annan tillgång till handel via sjöfart. Songdynastin använde sedlar av papper, tillverkning skedde i en form av gillen som Kuhn kallar "workshop conscripts" och handel bedrevs av familjeägda handelshus. Södra Song anses av flera historiker ha varit nära att ta ett steg in i mera moderna produktionsformer, en fråga som är värd att återkomma till.

Men uppgiften nu var att redogöra lite för vägen till Hangzhou och kanalsystemet.

Resvägen från Chang'an via Kaifeng till Hangzhou skulle ha gått via ytterligare två historiska huvudstäder: Luoyang och Nanjing. Tänk att du kom längs sidenvägarna, ner genom Gansukorridoren till floden Weis dalgång. Du passerade där den förstörda staden Chang'an, den historiska huvudstaden för Handynastin och Tang. Floden Wei rinner vidare in i den stora Gula floden. 38 mil nedströms Chang'an låg och ligger Luoyang, tidvis huvudstad i olika riken. Under Tangdynastin kallades staden "Dongdu" och för Norra Songydynastin var staden "den östra huvudstaden". Luoyang ligger vid ett biflöde, floden Luo, men nära Gula floden. Därifrån var det 20 mil ner till Kaifeng, som år 1220 var Jindynastins huvudstad. (åren 1127-1234). Nästa etapp skulle ha varit svårare, då Bian-kanalen från Kaifeng ner till södra Song var avstängd på grund av konfliketerna mellan Jindynastin och södra Song. Sannolikt fick man bitvis ta landvägen de 62 milen. Men väl i Nanjing kunde man sedan fortsätta  på kanalbåt, 30 mil från Nanjing till Hangzhou.

Om denna resa startade längs sidenvägarna kom du alltså från mongolkontrollerat område. Därifrån in i riket Xi Xia, de buddhistiska tanguternas rike runt Gansu och norr därom. Tanguterna var sedan år 1210 vasaller under Djingis Khan och när de inte ställde upp på hans mobiliseringskrav för kriget i Khwarezm 1220 blev de senare attackerade och kort efter Djingis Khans död 1227 besegrade och massakrerade. Väl så aktiva i denna massaker var inte bara mongoler utan även deras  lojala vasaller, som uighurerna.

Resan fortsatte sedan in i Jindynastins område. Jinriket styrdes av jurchen (det folk som senare blev manchu), nomadfolket som först besegrat Liaodynastin (khitanerna, 907-1125) och sedan drivit Songdynastin söderut. Även jurchen stod under press från Djingis Khans mongoler och 1234 så störtades Jindynastin. Songdynastins stod under ett ständigt militärt hot från rikena i norr, till skillnad från Tang som under sin starka period aggresivt anföll norr och västerut. Song förde krig och skrev fredsavtal med Liao, Xi Xia och Jin. Slutligen kom mongolerna som besegrade Song 1279. Intressant är att det tog tid, från 1234 då Jin besegrats av mongolerna fram till att  Kublai khan proklamerade Yuan-dynastin 1271, general Bayan intog Hangzhou 1276 och det slutliga sjöslaget vid Yaishan 1279. Songdynastins ädlingar begick där självmord. Chang'an och Kaifeng hade förlorat sin betydelse. Men Hangzhou fortsatte att vara en viktig handelsstad.

En karta över kanalerna finns här :Stora kanalen
På kartan är Yangzhou utmärkt, Nanjing ligger 10 mil inåt landet.

Songdynastin utmärks av en stark teknologisk och organisatorisk utveckling. Som exempel på det är uppfinningen år 984 av slussen på två slussportar. I "China, land of discovery and invention", Robert K.G. Temple, 1986, baserat på Joseph Needham, anges att slussen uppfanns av en namngiven transporttjänsteman, Ch'iao Wei-Yo. Tidigare hade man antingen använt dammluckor som öppnades och båtarna fick försöka klara sig i forsen som bildades, eller så hade man dragit pråmarna över förberedda dragbanor av sten. Bägge metoderna innebar risker för att pråmen skulle skadas. Enligt Temple så fanns det organiserade ligor beredda att stjäla lasten där pråmarna gick sönder, något som sattes i system så att man medvetet använde skadade pråmar för att komma åt lasterna. Ch'iao Wei-Yo hade föresatt sig att minska detta svinn och organiserade byggandet av två dammluckor inom kort avstånd (ca. 80 m). Slussen innebar inte bara att pråmarna klarade sig utan mycket vatten kunde sparas. Pråmarna kunde byggas större. Temple citerar en skrift från 1086 som anger att båtarna tidigare lastade 21 ton men att nu kunde de statliga pråmarna lasta 49 ton och vissa privata båtar så mycket som 113 ton. Dieter Kuhn berättar att passagerarfartyg kunde vara 90 meter långa och ta 800 passagerare på två däck. På Yangtzefloden (Changjiang) fanns lastfartyg som tog upp till 600 ton! Under Song byggdes många slussar, den stora kanalen ligger som högst över 40 meter över havsytan. Under reträtten 1127 förstörde Song vissa uppbyggda flodbankar längs Huanghe (Gula floden) vilket gjorde att den bytte lopp och kom att sabotera en del av kanalsystemet. När mongolerna tog över lät general Bayan på Kublai Khans order utveckla kanalerna för transporter upp till den nya huvudstaden, dagens Beijing. (De kanaler som är markerade som Yuan på kartan i länken). Ansvarig för mycket av detta arbete var den berömda matematikern Guo Shoujing (1231–1316).
Mer om Beijings kanaler och vattenvägar finns på denna privata hemsida med många fina bilder: Beijings waterways
 
Men allt mer transporter fördes över till fartyg på havet och på kanalerna användes åter mindre båtar. Underhållet av slussarna förföll. Enligt Temple var det därför inte konstigt att det inte stod klart i Europa att inspirationen till slussen kom från Kina.
I Europa byggdes den första slussen nära Utrecht 1373. Tidpunkten talar för att idén kan ha kommit från Kina, eftersom resorna till Kina blivit fler vid denna tid. Lilla Edets sluss från 1607 är den första svenska slussen.

För den som vill fördjupa sig i ämnet gamla kanaler: "Water Engineering in Ancient Civilizations: 5,000 Years of History" av Pierre-Louis Viollet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar