28 februari 2013

Globalisering för kalenderbitare

Den klassiska illustrationen till hur världen knutits samman av förbättrade transportmöjlighet är berättelsen om hur den lokala tiden ersattes av nationella tidszoner när tågen började gå i mitten av 1800-talet. Det stora imperiet vid den tiden etablerade Greenwich Mean Time som sedan blev den globala standarden.

Men årskalendrarna kan också ge en bild av globala kontakter. Kalendrar baserade på solåret uppstod i odlingskulturer som den egyptiska och spreds med de stora imperierna. Den julianska kalendern blev en första standard, spridd under Romarriket. Den används fortfarande inom den ortodoxa kyrkan och i en modifierad form med en 13:de månad som den etiopiska (ge'ez) kalendern och den koptiska kalendern. Men solkalendrar har även tagits fram i andra kulturområden, som Tamilkalendern i Indien och mayaindianernas Haab-kalender.

En konkurrerande syn på kalendrar kan hämtas från nomadfolk som betonat månens faser istället för solåret.
En kalender som enbart utgår från månens faser är den islamiska kalendern, hijrakalendern. Den infördes av profeten Muhammed 10 AH (632 e.Kr.) och är omnämnd i Koranen 2:189: "De Frågar dig om innebörden av månens nytändning. Säg: Den visar mäniskorna tidpunkten då vissa skyldigheter skall fullgöras och tiden för vallfärden.". Som citatet visar är det främst en kalender av religiös betydelse och numera är den officiell kalender enbart i Saudiarabien.

I många sammanhang är det opraktiskt att månaderna förskjuts i förhållande till solåret. Jalali-kalendern, som seldjukturkiska imperiet införde 1079 e.Kr, innbar att man parallellt med den islamiska kalendern införde en solårsbaserad kalender för vardagligt bruk, en kalender i persisk tradition som i moderniserad form fortfarande används i Iran och Afghanistan. Bland zoroastriker figurerar idag minst tre olika kalendrar vilket visar att om en religion inte är statsbärande så behöver den inte standardisera datum för sina högtidligheter.

Många kalendrar är lunisolarkalendrar, dvs baserade på en kombination av solår och månfaser. Sådana kalendrar inför extra skottmånader med olika mellanrum för att justera för att de tolv månfaslånga månaderna inte räcker till för hela solåret. Detta sätt är kanske det mest naturliga sättet att skapa en kalender, och det har uppstått i många kulturer.

Olika kulturcentra skapade lunisolarkalendrar: mesopotamien, indien, kina och kulturerna i Anderna. Men andra, som romare och germaner, använde också lunisolära kalendrar innan den julianska kalendern tog över. De så kallade runstavarna är tillverkade av kristna och baserade på något som kallas "den Metoniska cykeln", ett sätt att konstruera lunisolära kalendrar som även den judiska kalendern använder. Den äldsta runstaven man hittat är Nyköpings runstav från 1200-talet. 

Den äldsta kända kalendern var den lunisolära babyloniska och till dess efterföljare hör den judiska kalendern och olika pre-islamiska kalendrar.

Den kinesiska kalendern är i aktivt bruk idag, i en form som togs fram under Han-dynastin, och den påverkade de tibetanska, japanska, vietnamesiska, och mongoliska kalendrarna.

Indiska kalendrar finns av flera slag och de har påverkat de bengaliska och burmesiska kalendrarna samt de buddhistiska kalendrar som använts i Sydöstasien.

Många av dessa kalendrar har religiös eller nationalistisk betydelse och i vissa fall officiell status, men de används parallellt med den gregorianska kalendern och ibland även tillsammans med den islamiska kalendern.

Som exempel anger wikipedia att i Bangladesh har ofta tidningarna dagens datum på tre olika vis: 15 Falgun 1412, 17 Muharram 1427, 27 February 2006. Den bengaliska tideräkningen utgår från Kung Shushankas  regeringstid år 594 e.Kr, och ligger alltså i årtal nära den islamiska kalendern.

En helt egen typ av kalendern är den så omtalade "mayakalendern" som är baserad på en period på 260 dagar. Maya hade flera sorters kalendrar, som kombinerades för att ge upphov till olika cykler. De används fortfarande i Guatemala och södra Mexico för att fastsälla datum för traditionella högtider.

Sedan 1963 är tid standardiserad under namnet Coordinated Universal Time (UTC). Se vidare ISO 8601, där datum anges enligt den gregorianska kalendern på formatet [YYYY]-[MM]-[DD]. Enligt ISO räknas åren före 1582 enligt en baklängesräknad gregoriansk kalender. Med en sådan räkning finns ett år 0000 men det används inte av de flesta historiker, utan de använder oftast juliansk kalender "före Kristus". Världshistoriker och olika "icke-kristna" kan välja att inte skriva f.Kr. utan till exempel BCE "before common era" eller någon annan omskrivning, men det kvarstår att "vår" tideräkning har kristen grund, som i sin tur härstammar från grekisk och egyptisk tradition.

För modern tidtagning blir det även ett problem att en fast definition av 1 sekund ger en drift i förhållande till jordens rotation som varierar. Detta har man löst, på ett sätt som påminner om hur Omar Khayyam löste problemet med skottdagar. Vill man läsa mer om det kan man göra det här: http://www.sp.se/sv/index/information/history/modern_time/sidor/default.aspx

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar