29 juni 2011

Mahabalipuram - Indiens port mot öster

Pallavadynastins huvudstad var Kanchipuram, 6 mil söder om dagens Chennai/Madras i Tamil Nadu. Kanchi var ett viktigt centrum för handel med Sri Lanka, Indonesiska öarna, Sydostasien med Chamriket och Kina. Man har också hittat romerska mynt från 400 eKr som visar på utbyte även västerut.

Jag vill gärna tänka att man år 600 skulle ha sett siluetterna av de fantastiska strandtemplen vid Kanchis hamn i Mahabalipuram. Men de flesta  referenser anger att även om det påbörjades vissa arbeten under kung Mahendravarmans period (600-630) så byggdes de flesta templen, eller höggs fram ur klipporna, mellan 630-730. Se till exempel en beskrivning av renoveringsarbeten i området: http://hindu.com/fline/fl2023/stories/20031121000107000.htm

Äldre konstruktioner kan ligga under vatten, det framgår av undervattensarkeologiska undersökningar;
http://www.docstoc.com/docs/26232879/Underwater-investigations-off-Mahabalipuram--Tamil-Nadu--India

Panoramabilder finns på UNESCOs sidor men även på Tamil Nadu Tourism:
http://www.view360.in/virtualtour/mamallapuram/

De mest berömda så kallade ratha konstruerades under pallavakungen Naharasimhavarman Mamalla (630-68), och i texter av Cholas kallas staden Mamallapuram.

Det fanns fler hamnar i pallavas kontroll. Se här ett bildspel om dem:
http://www.nio.org/userfiles/file/events/sridhar.pdf

19 juni 2011

Kautilyas Arthaśāstra - en manual för kungar

Kautilya kallas också för Chānakya och Vishnugupta. Han hör inte hemma i 600-talet, utan levde ca 900 år tidigare, men hans liv och verk levde vidare i hinduisk tradition. Teaterstycket Mudrarakshasa som troligen är från 400 eKr handlade om hans liv. Bevarat finns två böcker, den politisk-ekonomiska Arthashastra  och en bok med allmänna levnadsregler kallad Chanakyas Neti (Neetishastra). Det finns också kvar många aforismer, Neeti-Sutras, som ofta handlar om vad kungar bör göra eller inte göra. Rimligen ingår allt detta i en tradition av föregångare och efterföljare.

Han var född ca 360 fKr och blev 70 år så han var samtida med Alexander "den store" (356-323) och Aristoteles, (384-322). Jämfört med Aristoteles var han mindre av lärare och allmän filosof, mera av praktisk rådgivare och realpolitisk teoretiker. Kautilya verkade inom en hindusik etik, men han menade att den värdsliga lagen gick före den religiösa i vissa konkreta fall.
 
Arthaśāstra betyder ungefär "avhandling om styrelseform". Artha är ett av hinduismens fyra viktiga livsmål, målet att säkra sitt livsuppehåll och ta hand om sin familj. Arthaśāstra består av femton delar. Del 1,2 och 8 handlar om ekonomi. Del 2 och 4 handlar om brott och straff, övriga delar handlar om utrikespolitik och krig.

Hans ekonomiska överväganden innefattade riskanalys. En karavan rekommenderades lasta till tre fjärdedelar varor av lågt värde som gav en säker inkomst, medan högriskprodukterna skulle utgöra en mindre del av lasten. Det stämmer säkert med att karavaner måste haft till huvuduppgift att transportera varor mellan närbelägna orter, medan de dyrare varorna utgjorde den möjlighet till övervinst som motiverade att karavanvägarna drogs fram på diverse osäkra ställen. Motsvarande riskanalyser gjorde Kautilya av militära styrkor och hur de bör grupperas för att minska risker för förluster. (Referens: artiklar av Balbir S. Sihag).

Huvuddelen av Kautilyas tänkande var inriktat på hur en kung skulle agera för att maximera sin makt. Formulerat med Norths indelning av stater: målet var att organisera en övergång från en skör till stabil stat. Detta är en mycket svår övergång. Kautilyas förespråkade den starka personliga makten. Några tankar i stil med det grekiska antika "demokratiska" styrelsesättet hade han inte. Om han känt till det, hade han för övrigt dragit slutsatsen att stark kungamakt är överlägsen, eftersom Makedoniens kung Filippos II segrat över de grekiska statsstaterna år 338 fKr.

Inbyggt i Kautilyas tänkande var att den rättvisa kungen skulle expandera sitt rike för att skapa kontroll över den hinduiska världen. (Referens: se http://muse.jhu.edu/journals/journal_of_military_history/v067/67.1boesche.html
Följer man det tänkande leder det antingen till stabila imperier som Mauryariket med den berömde regenten Ashoka (273-232 fKr) och Guptariktet, eller så leder det till konstant krig, som mellan Pallava och Chalukya.

Utdrag ur texterna finns här: http://www.bharatadesam.com/literature/kautilya_arthashastra/arthashastra.php

Indisk statskonst år 600

Jag redogjorde för Norths indelning av det han kallar naturliga stater uppdelat i tre typer:
II a. sköra stater (fragile states)
II b. stabila stater (basic states)
II c. mogna stater (mature states)

De flesta indiska riken kring år 600 var sköra stater. Källorna är mest olika inskriptioner, men bara det faktum att dynastinamnen är så många och flera är kortvariga visar att få riken lyckades skapa stabila organisationer. I det rika området i Ganges nedre del, Magadha och Bengalen, så ersattes Guptariket kring 550 av fd vasaller som kallades Maukhari. En inskription talar om en första betydande makthavare vid namn Isana-Varaman, och mynt finns präglade under hans ledning. Redan 607 övertar en annan dynasti makten, Harsha Vardhana. Harsha lyckas skapa ett imperium i hela norra Indien men han skapar inga hållbara organisationer utan imperiet faller samman vid hans död efter 40 år vid makten.

Det faktum att Nalanda som utbildningscentrum fanns kvar och utvecklades även under den senare Pāla-imperiet (750–1174) visar att de hade en från staten i viss mån oberoende ställning. North diskuterar situationen i Europa där katolska kyrkan hade en roll som var ihopflätad med kungarikenas uppkomst, och där investiturstriden visade på en fortlöpande maktkamp. I detta skede är inte detta ett tecken på mognad hos staten utan snarare måste det ses som att i avsaknad av stabila stater kan religiöst baserade maktgrupperingar få inflytande över mycket större områden än de riken de råkar befinna sig i. Ett munkväsende, katolskt eller buddhistiskt, kan verka via egna kanaler, men på varje lokal plats är de ändå beroende av den lokala staten, som normalt har större kapacitet till att använda våld.

Harsha lyckades inte utvidga sitt imperium söder om Narmadafloden. Det finns en klimatologisk gräns mellan nordindiens subtropiska klimat och södra Indiens tropiska monsunklimat. Den gränsen har säkert bidragit till att intresset att ta makten i områden som har skilda odlingsbetingelser och andra levnadsförhållande inte varit så stort. De sydliga kungarikena var också vid denna tid klart förmögna att försvara sitt område. Det fanns två mäktiga riken. De västliga Chalukyas med huvudstaden Vatapi ("Chalukyas of Badami", 545-755, språk kannanda och sanskrit) var de som stoppade Harsha. De östliga Pallava (mäktigast mellan 550-755, men med en historik som är längre, ca 300-900, språk tamil, telugu och sanskrit) hade huvudstad i Kanchipuram.
Söder om dem och på Sri Lanka fanns fler riken, men vid denna tid hade Pallava stort inflytande i syd.

Chalukya och Pallava var rimligen stater av typ II b, stabila riken med förmåga till kontinuerlig organisation över tid baserad på gemensamma interna föreställningar om hur rikena skulle styras och makt fördelas. Mellan dem rådde hård konkurrens, under 600-talet pågick ett "hundraårskrig".

Den främsta urkunden som ger inblick i de föreställningar som fanns i de indiska riken är Artha-śāstra av Kautilya, skriven i Takshashila (Taxila i nuvarande Pakistan) redan ca 300 fKr. Fortsatt skrivande om detta kräver att jag förstår hur den skriften och dess idéer var kända i dessa två riken i södra Indien.

12 juni 2011

Att ordna samhällsordningar

Det fanns många riken i Indien år 600. Letar man under "Middle kingdoms of India" på Wikipedia kan man räkna till ca 15 dynastier eller liknande som fått ge namn åt perioder i olika områden av den indiska halvön. På Thomas Lessmans karta finns det mer än 22 namn. Maitraka i Gujarat, Maukhari i Bengalen, Kalachuris vid Narmadafloden, Pallava i sydöst och Chalukya i sydväst, Pandya i syd osv.

För att ens börja försöka förstå sig på den indiska synen på statsbildningar (eller alla andra typer av samhällen som jag tar mig förbi på denna 600-talsresa) behöver jag ett ramverk av hålla mig till. Jag tänkte därför försöka göra en egen sammanfattning av den klassificering som presenteras i "Violence and Social Orders" av North, Wallis och Weingast, 2009. Jag kommer att referera till boken som "North".

Boken vill lägga fram koncept som visar hur samhällen har använt kontrollen av politiska, ekonomiska, religiösa och kunskapsmässiga aktiviteter för att begränsa våldsanvändning.
North har en huvudindelning av världshistoriens samhällsordningar i tre typer;
I) jägar- fiskar- och samlar- samhällena,
II) samhällen med begränsat tillträde (limited access order) och
III) öppet tillträde (open access orders).
Med tillträde avses människors fria möjlighet att delta i politiska, ekonomiska och religiösa/ideologiska organisationer och möjlighet till utbildning och att delta i forskning och kunskapsutveckling. Öppet tillträde förutsätter en mängd institutioner, bland annat att opersonliga relationer kan upprätthållas. Det är inte vem du är personligen som avgör i många situationer utan din formella roll, och det finns en likhet inför lagen både för personer och för olika typer av juridiska personer. Jag behöver inte fördjupa mig mer här i vad "open access order" innebär, eftersom sådana samhällen inte uppkommer förrän på 1800-talet.

North kallar alla Typ II-samhällsordningar för naturliga stater. Han kallar dem "naturliga" eftersom nästan alla samhällen med en befolkning över några hundra invånare under de senaste tiotusen åren har varit av typ II. Norths begrepp är alltså mycket brett, det täcker allt från tidiga jordbrukar- och herde-samhällen till dagens Ryssland. Jag gillar inte begreppet "naturlig" i detta sammanhang, utan kommer att försöka skriva typ II-samhälle eftersom "begränsat tillträde-samhälle" är så omständligt.

North har inte någon tydlig definition av "stat". Viktigt är att med stat menas inte för typ II-samhällen enbart den organisation som har våldsmonopol. Denna Webers definition fungerar inte för typII-samhället då det ännu inte finns en tillräckligt avgränsad organisation som kan tillskrivas ett sådant monopol. Med stat menas givetvis inte heller enbart nationalstat utan ordet har en mycket vidare användning, en stat är en "organisation av organisationer" som styr över fördelning av resurserna i samhället.

Typ II-samhället styrs av en dominerande allians av mäktiga grupper som kontrollerar tillträdet till ägande, handel, religion och utbildning. Personliga relationer är mycket viktiga, och patron-klient-förhållanden i vid mening är utbredda. North delar in typ II-samhällena i tre nivåer på en skala som är flytande:

II a) "fragile natural state", en skör stat, där alliansen av makthavare kan förändras även av små störningar.
II b) "basic natural state", en stabil stat, med grundläggande lagar som reglerar hur återkommande störningar ska hanteras utan att maktalliansen hotas.Typexemplet är att kungen dör och alla vet hur man ska komma fram till vem som har rätt att ta över. Man kan till exempel ha en förmyndarstyrelse under en period då ett barn ska växa in i sin roll som kung. Definierande för IIb-staten är att enbart organisationer som staten har direkt kontakt med kan fortleva. Det kan finnas ett komplext samhällsliv men det kan inte vara fristående från statens intressen.
II c) "mature natural state", en mogen stat, karakteriseras av så hållbara institutioner för staten att den kan tillåta oberoende organisationer att växa fram som finns kvar över lång tid. Juridiska personer har en definierad roll, och lagen gäller för alla. Till exempel kan en stad ha stadsrättigheter och borgmästaren ställas till ansvar för stadens räkning i en oberoende domstol.

North diskuterar några exempel. Romerska republiken var under perioder en mogen stat med romersk lag som gällde även för senaten och konsulerna och någorlunda från staten oberoende organisationer som rika familjer hade tillträde till. Men under andra perioder klev olika ledare fram, och upprättade undantagstillstånd som gav staten direkt kontroll över allt samhällsliv. Med kejsardömet blev Rom en II b)-stat och under de kommande århundrande splittrades Romarriket och västrom ersattes av sköra stater.

De tidiga frankerriket under salisk lag beskrivs som en skör stat medan Karl den store på 800-talet anser North ha etablerat en stabil stat.

Indiska kungadömen på 600-talet är samhällsordningar av typ II med väldigt begränsat tillträde. För att förstå på vilken nivå av typ II de olika rikena befann sig måste jag läsa på mera.

4 juni 2011

Rabi sjunger Upanishaderna

"Upanishaderna är filosofiska sånger som är tretusen år gamla men fortfarande lever, ständigt närvarande i Indiens andliga liv.När jag fått detta klart för mig och tänkte på den lille pojken som hälsade morgonrodnaden med versrader ur upanishaderna tvivlade jag på att jag någonsin skulle begripa detta land där barnen började dagen med att sjunga diktad filosofi."

Så skriver Ryszard Kapuscinski i "På resa med Herodotos". Pojken är Rabindranath Tagore, vars far var av brahmanätt och ville att sonen skulle höra och lära sanskrit. Sonen blev den förste nobelpristagaren i litteratur som inte kom från Europa. Fadern var en viktig person i Brahmo-samajrörelsen. Trådar kan dras tillbaka till bhakti-religiositeten som startades av diktarhelgon i södra Indien på sexhundratalet eKr, en rörelse som favoriserade ett mer personligt gudsbegrepp.